Reseberättelser från Uganda och Tanzania: Augusti 2022
/Inspirerad, imponerad, ödmjuk och motiverad! Det är de ord jag vill använda för att sammanfatta min intensiva och relativt korta arbetsresa till Östafrika med Ingenjörer utan gränser i somras. Jag känner mig ödmjuk över att äntligen ha fått möjlighet att resa hit för att lära mig mer om situationen och om de utmaningar som många människor står inför i både Tanzania och Uganda. Men framför allt är jag motiverad att göra mer.
I Uganda fick jag träffa sex unga, smarta, passionerade och ambitiösa nyutexaminerade ingenjörer som själva försöker förbättra livet för nästa generation genom humanitär ingenjörsverksamhet. Tillsammans med teamet på plats genomförde vi workshops för att lära oss mer om deras arbete och hur vi kan samarbeta i frågan – något som har mycket att göra med den forskning som jag själv (försöker) bedriva här i Sverige.
I Tanzania var uppdraget att utvärdera och försöka förbättra ett digitaliseringsprojekt som genomfördes för ungefär två år sedan i samarbete med Sandvik. Ett datarum har inrättats på en gymnasieskola endast för flickor i syfte att förbättra de unga flickornas möjligheter att skaffa sig digital kompetens. Detta ledde till en rad intervjuer och workshops med både elever och lärare.
Innan resan fick jag höra en del ”fördomar” och hade ganska höga förväntningar. Vissa stämde, till exempel att människorna i Uganda och Tanzania är otroligt vänliga och att det finns många utmaningar kopplade till FN:s mål för hållbar utveckling. Sammanfattningsvis skriver jag detta främst för att öka medvetenheten om Ingenjörer utan gränser olika projekt och möjligheter att engagera sig och kanske inspirera andra att göra detsamma.
Av: Adam Mallalieu, medlem i digitaliseringsprojektet, Ingenjörer utan gränser
