Axel Eriksson och Grzegorz. Foto: IISD ENB, Mike Muzurakis

Hösten 2024 arrangerade FN tre stora toppmöten som handlade om biologisk mångfald, klimatförändringar och ökenspridning. Dessa evenemang var avgörande för att driva den globala diskussionen om miljöutmaningar framåt. Axel Eriksson, ingenjörsstudent från Lund och förespråkare för miljörättvisa, delar med sig av sin rapport om resultaten från dessa viktiga möten.

En snabb översikt

COP-mötet om biologisk mångfald i Colombia handlade främst om hur FN:s plan för biologisk mångfald ska genomföras i praktiken. Man diskuterade mätning av framsteg, finansiering till utvecklingsländer och hur urfolkskunskap kan vägleda ett harmoniskt samliv med naturen. Klimatkonferensen i Azerbajdzjan fokuserade på att öka det ekonomiska stödet till utvecklingsländernas klimatåtgärder, medan konferensen om ökenspridning i Saudiarabien utforskade hur marginaliserade grupper bättre kan involveras i kampen mot markförstöring. Trots vissa framsteg sköts viktiga beslut upp, och ambitionerna om genomgripande avtal förverkligades inte fullt ut.

COP-konferensen om biologisk mångfald i Colombia

Detta toppmöte ägnades åt genomförandet av FN:s plan för biologisk mångfald. Bland de viktigaste diskussionerna ingick hur man ska mäta framsteg och fastställa omfattningen och typen av finansiering som de utvecklade länderna bör tillhandahålla utvecklingsländerna för bevarande- och återställningsinsatser. Den inhemska kunskapens roll var ett centralt tema, och man fattade beslut om att respektera och lära av de inhemska folkens sätt att leva i harmoni med naturen. Ett viktigt resultat var inrättandet av en fond för att säkerställa rättvis tillgång till och användning av genetiska resurser, såsom frön. Konferensen beslutade också att inrätta ett nytt organ med fokus på ursprungsbefolkningar. Många kritiska frågor sköts dock upp till februari 2025, vilket speglar komplexiteten i dessa förhandlingar.

Klimatkonferensen i Azerbajdzjan

Instagram-inlägg från Young Negotiators' Academy

Vid klimatkonferensen (COP) låg huvudfokus på finansieringen av klimatåtgärder. De utvecklade länderna bekräftade återigen sitt åtagande enligt Parisavtalet att tillhandahålla 100 miljarder dollar årligen till utvecklingsländerna under perioden 2020–2025. Ett viktigt resultat av mötet var överenskommelsen om att öka denna finansiering till 300 miljarder dollar per år från och med 2035. Framsteg gjordes också när det gäller att fastställa hur länderna ska mäta sina anpassningsinsatser. Det fanns dock ett betydande motstånd mot att nämna fossila bränslen i några beslut, vilket illustrerar den fortsatta spänningen kring omställningen bort från koldioxidintensiva energikällor.

COP-konferensen om ökenspridning i Saudiarabien

COP-mötet om ökenspridning var det största mötet som någonsin hållits inom ramen för FN:s konvention om bekämpning av ökenspridning. Ett av de viktigaste resultaten var en starkare betoning på att involvera ursprungsbefolkningar, det civila samhället, ungdomar och andra grupper som både drabbas hårt av markförstöring och är avgörande för att hantera denna kris. Finansiella åtaganden gjordes från utvecklade till utvecklingsländer, men dessa var fortfarande betydligt mindre i omfattning jämfört med klimatkonventionen. Även om förväntningarna var höga på ett nytt ramverk eller protokoll inom ramen för denna konvention nåddes ingen överenskommelse, även om grunden för framtida förhandlingar lades.

Nästa steg och kommande evenemang

Viktiga uppföljningsmöten är redan planerade för att fortsätta dessa diskussioner. Konventionen om biologisk mångfald kommer att hålla ett extra möte i Rom i februari 2025 för att ta itu med olösta frågor. Nästa klimatkonferens (COP) kommer att äga rum i Brasilien hösten 2025, med fokus på ländernas uppdaterade planer för att uppnå målen i Parisavtalet. Samtidigt kommer konventionen om ökenspridning att hålla ett mindre möte nästa höst, och nästa stora toppmöte är planerat till 2026 i Mongoliet.

Om Axel Eriksson

Porträttfoto från COP29, foto: Jervon Sands

Axel Eriksson är ingenjörsstudent vid Lunds universitet och en engagerad förespråkare för miljörättvisa. Även om han inte representerade ” Ingenjörer utan gränser ” (Ingenjörer utan gränser) vid dessa evenemang är han medlem i organisationens lokala studentgrupp i Lund. Axels engagemang för globala miljöfrågor och hans stora intresse för rättvisa lyser igenom i hans reflektioner, som ger värdefulla insikter om dessa viktiga FN-toppmöten.

Vi är tacksamma mot Axel för att han delat med sig av sina erfarenheter och för att han fört resultaten av dessa globala diskussioner närmare vår gemenskap.