Från bikupa till honung: Att lära av lokala biodlargrupper i Tanzania
/
Över 2 000 jordbrukare har anslutit sig till projektet ”Durable Beekeeping” sedan det inleddes i Tanzania år 2025. I september och oktober besökte Susanne Hurtig och Maja Väpnare från Ingenjörer utan gränser projektet för att träffa lokala biodlare, utbyta kunskap och tillsammans med vår lokala samarbetspartner, Mavuno Project, utforska möjligheter och utmaningar.
Projektet för biodling samarbetar med lokalsamhällena för att stärka biodlingen, utveckla lokal kompetens och skapa möjligheter längs hela värdekedjan för honung. Projektet bedrivs i distrikten Kyerwa och Karagwe i Kagera-regionen samt i distriktet Urambo i Tabora-regionen.
Nu när avtal har ingåtts med alla tre distriktsförvaltningarna bidrar de lokala biodlingsansvariga till att främja projektet och engagera fler jordbrukare. Hittills har över 2 000 jordbrukare anslutit sig, och målet är att nå 9 000 jordbrukare i de tre distrikten.
Att förstå resan från bikupan till honungen
För att bättre förstå projektet och dess lokala sammanhang följde besöket honungens värdekedja, från biodling och tillverkning av bikupor till bearbetning och potentiella marknadsmöjligheter.
Resan inleddes vid demonstrationsbigården Mavuno i Ihanda, där projektkoordinatorn Zakayo Grayson och den ansvarige biodlaren Theodory Mbasila presenterade arbetet på platsen och de praktiska aspekterna av biodling för teamet.
I Mavunos snickarverkstad tillverkar snickaren Waziri Kazinja och hans lärlingar moderna bikupor som ska delas ut till de deltagande biodlargrupperna. Nya maskiner och planer på att utbilda fler snickare från närliggande samhällen syftar till att stärka produktionskapaciteten samtidigt som man utvecklar kompetens och bevarar kunskapen inom regionen.
Under resan färdades teamet genom projektområdena och träffade biodlargrupper, distriktsrepresentanter och lokala jordbrukare. Dessa samtal gav värdefull inblick i de olika traditioner, förhållanden och möjligheter som präglar biodlingen i respektive region.
– Att träffa människorna bakom arbetet och lyssna på deras erfarenheter ger en mycket djupare förståelse för det lokala sammanhanget. Det påminner oss om vikten av att lyssna, lära sig och vara öppen för perspektiv som kan skilja sig mycket från våra egna, säger Maja Väpnare, kommunikationschef och internationell projektkoordinator på Ingenjörer utan gränser.
Unga män från byarna runt Ihanda får möjlighet att arbeta med att bygga de moderna bikuporna för projektet, under överinseende av en erfaren snickare.
I Mavunos demonstrationsbigård är bikuporna både upphängda i träd och placerade på ställningar närmare marken, vilket gör det enkelt för biodlarna att komma åt dem.
Traditionella bikupor i Kagera-regionen.
En grupp biodlare samlades i buskarnas svalkande skugga på den soliga sluttningen i Bisheshe, Karagwe.
Olika traditioner, gemensamma möjligheter
Även om projektområdena har ett gemensamt intresse av att utveckla hållbar biodling, skiljer sig de lokala förhållandena och metoderna avsevärt åt.
I Kagera är biodlingen i allmänhet en integrerad del av det dagliga jordbruks- och hushållsarbetet. Traditionella bikupor, som ofta är gjorda av kodynga och trä, placeras vanligtvis i träd och buskar nära gårdar och bostäder.
I Tabora har biodlingen sedan länge varit en viktig del av lokalbefolkningens försörjning, resor och handel. De traditionella bikuporna är dock ofta placerade djupt inne i skogen och högt uppe i träden, ibland långt från där biodlarna bor. Skörden kan innebära långa resor, klättring i träd och att ta sig fram i områden där tillgången försvåras av farliga vilda djur.
Dessa skillnader påverkar också hur människor bedriver biodling och vem som har tillgång till de ekonomiska möjligheterna inom området.
– Det var särskilt intressant att se hur biodling bedrivs på olika sätt i projektområdena. Förhållandena, traditionerna och utmaningarna varierar, vilket innebär att det inte finns någon universallösning. Projektet måste bygga vidare på det som redan fungerar lokalt och samtidigt skapa möjligheter att utveckla nya metoder, säger Susanne Hurtig, chef för internationell verksamhet vid Ingenjörer utan gränser.
Jämställdhet är en annan viktig aspekt av projektet. I båda regionerna är det traditionellt sett männen som dominerar när det gäller ägandet av bikupor, tillgången till skogen och honungsskörden. Kvinnorna är däremot oftare involverade i förädling och lokal försäljning, med färre möjligheter att delta i andra delar av värdekedjan.
Projektet lägger därför särskild vikt vid att främja kvinnors deltagande, stärka deras möjligheter att utveckla sina kunskaper inom biodling och bidra till att minska ojämlikheterna när det gäller tillgång till resurser och inkomst.
Biodling och vikten av hälsosamma ekosystem
Sambandet mellan biodling och miljöskydd var ett annat återkommande tema under hela besöket. Bin är beroende av friska ekosystem och blommande växtlighet för att kunna trivas. I sin tur bidrar en hållbar förvaltning av skogar, träd och jordbrukslandskap till att bevara de naturresurser som biodlingen är beroende av.
Att stödja biodling kan också skapa incitament för lokalsamhällena att skydda sin omgivning. Som en del av biodlingsprojektet engagerar Mavuno elever i trädplanteringsaktiviteter vid skolorna för att bevara och återställa miljön i byarna.
ett biodlarmöte i Urambo, Tabora-regionen.
Under ett möte i Urambo framförde en grupp biodlare en sång med fråga-och-svar-form som fångade detta förhållande:
”Nyuki wanauma” – Bin stickar.
”Nyuki hawaii” – Bin stickar inte.
”Nyuki ni mali sana – acha shoka tundika mzinga” – Bin är en värdefull tillgång; lägg ner yxan och häng upp en bikupa.
Budskapet var enkelt men kraftfullt: bin är en värdefull resurs, och att skydda miljön kan också bidra till att säkra lokala försörjningsmöjligheter.
Att koppla samman lokal produktion med större möjligheter
Resans sista anhalt var Upendo Honey-fabriken i Kigoma, där gruppen fick lära sig mer om lokala metoder för bearbetning och produktion av honung.
Besöket gav en ny inblick i värdekedjan och de möjligheter som uppstår när lokal biodling kopplas samman med förädlingsanläggningar och större marknader.
För jordbrukarna är en ökad honungsproduktion bara en del av helheten. Tillgång till lämpliga bearbetningsanläggningar, kvalitetskontroll och pålitliga marknader kan vara lika viktigt för att skapa hållbara försörjningsmöjligheter och se till att ett större värde stannar kvar i de lokala samhällena.
Dessa områden kommer att stå i centrum för nästa fas av projektet ”Hållbar biodling”, parallellt med fortsatta insatser för att engagera fler jordbrukare och stärka den lokala kapaciteten.
Besöket belyste både möjligheterna och de överväganden som är förknippade med att utveckla hållbar biodling i olika lokala sammanhang. Genom att kombinera lokal kunskap, praktiska färdigheter och samarbete med distriktsmyndigheter och lokalsamhällen syftar projektet till att bygga vidare på befintliga metoder samtidigt som man utforskar nya möjligheter längs hela värdekedjan för honung.
Vi vill tacka våra samarbetspartner vid Mavuno Project, biodlargrupperna, de lokala myndigheterna och alla som generöst delade med sig av sina kunskaper, erfarenheter och sin tid till oss under besöket.
Se fler bilder från projektbesöket
Läs mer om projektet
Hållbar biodling för hållbara försörjningsmöjligheter
Bin är avgörande för vår överlevnad, eftersom de är de främsta pollinerarna för en tredjedel av den mat vi äter. I Tanzania införs moderna biodlingsmetoder för att förbättra honungsproduktionen, stärka småskaliga jordbrukare och säkerställa hållbara försörjningsmöjligheter i samarbete med Mavuno Project.
Biodlingsprojektet tar fart i Tanzania
I januari 2026 reste Martin Bennrup, volontär vid organisationen ” Ingenjörer utan gränser ”, till Karagwe för att arbeta på plats tillsammans med Clara Bitakwate, projektledare vid Mavuno Projects, med att testa ny utrustning och utbilda lokala biodlare.
