Att bryta barriärer: Att främja menstruationshälsa och -hygien i Kyerwa, Tanzania

Rachel Stephen, projektledare vid Maji Safi Group

Menstruationshälsa och -hygien (MHH) utgör fortfarande en stor utmaning i många samhällen, där stigmatisering och bristande kunskap bidrar till försämrad hälsa och skolförsakande bland flickor. I december 2024 anordnade Maji Safi Group, i samarbete med Mavuno Project, en utbildning i Kyerwa-distriktet i Tanzania för att ge lärare, lokala ledare och elever den kunskap och de färdigheter som behövs för att främja menstruationshygien och jämställdhet.

Vi pratade med Rachel Stephen, projektledare vid Maji Safi Group, om utbildningens effekter, utmaningarna och framtiden för arbetet med att främja menstruationshygien i regionen.

Att stärka samhällen genom utbildning

En av de viktigaste lärdomarna från utbildningen var den ökade medvetenheten kring menstruationshygien, vilket bidrog till att bryta ned djupt rotade myter och tabun. Rachel betonade att många deltagare hade mycket begränsade förkunskaper om menstruationshälsa, och att utbildningen skapade ett öppet och interaktivt forum där man kunde diskutera dessa ämnen utan skam eller stigmatisering.

”Utbildningen handlade inte bara om fakta – den bidrog också till att stärka självförtroendet. Den visade att MHH inte bara är en hälsofråga utan också en jämställdhetsfråga”, förklarade Rachel.

Den interaktiva karaktären hos sessionerna – där man använde videoklipp, bilder och diagram – bidrog till att deltagarna kunde ta till sig innehållet på ett meningsfullt sätt. Diskussionerna ledde till ett starkt engagemang hos deltagarna att dela med sig av det de lärt sig i sina egna samhällen, vilket säkerställer att kunskapen sprids utanför klassrummet.

Omedelbara och långsiktiga konsekvenser för samhällen

På kort sikt förväntas utbildningen förbättra menstruationshygienen bland unga flickor i lokala skolor. Den lägger också grunden för att inrätta hälsoklubbar i skolorna, där både pojkar och flickor kan delta i diskussioner om menstruation – ett avgörande steg mot att normalisera dessa samtal och minska stigmatiseringen.

Med tanke på de långsiktiga effekterna lyfte Rachel fram möjligheten till en kulturell förändring i hur menstruationshälsa uppfattas och diskuteras. Genom att utbilda lokala ledare och lärare lägger programmet grunden för ett hållbart påverkansarbete, vilket leder till bättre hygienrutiner och ökad närvaro i skolan för elever som har mens.

”När vi bryter tystnaden kring menstruation ger vi flickor möjlighet att fortsätta gå i skolan och nå sin fulla potential”, sade Rachel. ”Det handlar inte bara om hygien – det handlar om att säkerställa utbildning och lika möjligheter.” 

Utmaningar och lärdomar

Även om utbildningen var en framgång var den inte utan utmaningar. En av de största svårigheterna var att utbildningen varade så kort tid. Rachel påpekade att två dagar inte räckte, eftersom deltagarna hade många frågor och ville ha mer tid för diskussioner.

”Entusiasmen och nyfikenheten var överväldigande. Om vi hade haft en eller två dagar till hade vi kunnat fördjupa diskussionerna och utforska mer skräddarsydda lösningar för varje samhälle”, konstaterade hon. 

En annan utmaning var att platsen i sista minuten ändrades från Karagwe till Kyerwa, vilket störde den logistiska planeringen och gjorde det omöjligt att genomföra besök på platsen före utbildningen. Tack vare teamets flexibilitet och engagemang kunde utbildningen dock genomföras utan problem.

Hälsoklubbar: Att skapa hållbar förändring

Ett av projektets mest lovande resultat är den planerade inrättningen av hälsoklubbar vid fem skolor, med 20 pojkar och 30–40 flickor i varje. Dessa klubbar kommer att fungera som trygga miljöer där eleverna kan lära sig om menstruationshälsa, sexuell hälsa och personlig hygien. 

Hälsoklubbarnas huvudmål:

✔ Utbildning: Att erbjuda åldersanpassade lektioner om menstruationshälsa.
✔ Kompetensutbildning: Att lära ut korrekta metoder för avfallshantering.
✔ Stöd mellan jämnåriga: Att uppmuntra öppna diskussioner och mentorskap.
✔ Elevernas engagemang: Att utbilda klubbmedlemmar i att sprida kunskap om WASH och menstruationshälsa genom ett ”barn-till-barn”-tillvägagångssätt. 

Maji Safi Group kommer att stödja lärare och handledare genom att tillhandahålla utbildningsmaterial, läroplanshäften om menstruationshälsa (MHH) och menstruationshälsopaket. De kommer dessutom att genomföra uppföljningsbesök under sex månader för att bidra till att bygga upp lokal kapacitet för självförsörjande klubbar.

Samarbete för större genomslagskraft

Maji Safi Groups modell för hälsoutbildning spelar en avgörande roll för att föra samman lärare, lokala ledare och myndighetsrepresentanter i arbetet med att ta itu med utmaningar inom menstruationshälsa. Programmet bidrar till att skapa ett gemensamt ansvar och säkerställer att lösningar för menstruationshälsa och hygien (MHH) integreras i bredare utbildnings- och hälsoinitiativ.

Genom att involvera olika intressenter främjar denna strategi ett långsiktigt engagemang och lokalt ägarskap, snarare än beroende av stöd utifrån. Rachel betonade att kvartalsvisa reflektionsmöten och löpande samråd kommer att bidra till att upprätthålla dessa insatser även efter den inledande utbildningen.

”Det handlar inte bara om att dela ut bindor – det handlar om att förändra attityder och skapa en miljö där flickor känner sig trygga och får stöd”, betonade hon.

Framåtblick

MHH-utbildningen i Kyerwa var bara början. Genom att inrätta hälsoklubbar och bedriva ett kontinuerligt påverkansarbete lägger Maji Safi Group och dess samarbetspartner grunden för en varaktig förändring. 

Genom utbildning, egenmakt och samarbete ser de till att menstruationen inte längre utgör ett hinder för flickornas utbildning i Kyerwa. 

Vill du stödja initiativ som detta? Håll kontakten med oss och ta reda på hur du kan bidra till att förbättra menstruationshälsan och -hygienen i Tanzania.  

Läs mer om Maji Safi:

https://majisafigroup.org/

Sammanfattning av webbinariet: Humanitär teknik – ett nordiskt perspektiv

Den 5 februari anordnade Ingenjörer utan gränser (Ingenjörer utan gränser) ett webbinarium med titeln ”Humanitär teknik – ett nordiskt perspektiv”, där ledande företrädare från de nordiska EWB-organisationerna medverkade. Diskussionen leddes av Caroline Edelstam, generalsekreterare för EWB Sverige, och innehöll insiktsfulla inlägg från Marianne Nilsen Sturmair, generalsekreterare för EWB Norge, och Peter Horne Zartsdahl, generalsekreterare för EWB Danmark.

Under det välbesökta mötet diskuterades likheterna och skillnaderna i hur de nordiska EWB-organisationerna bedriver sin verksamhet, och man lyfte fram möjligheterna till ett närmare samarbete. En viktig fråga som ställdes under diskussionen var:

”Ingenjörer utan gränser finns i olika former i de nordiska länderna. Hur skiljer sig våra tillvägagångssätt åt, och på vilka områden kompletterar vi varandra?”

Gemensamma värderingar och styrkor i det nordiska samarbetet

Caroline Edelstam betonade den starka grunden för samarbetet mellan de nordiska länderna och sade:

”De nordiska länderna har en lång tradition av solidaritet och ömsesidigt stöd, vilket är mycket positivt i dessa svåra tider som världen står inför.”

Marianne Nilsen Sturmair instämde i detta och påpekade att de nordiska länderna, trots organisatoriska skillnader, delar många värderingar som gör samarbetet till ett naturligt steg framåt. Hon sade:

”I de nordiska länderna delar vi många värderingar. Vi har något olika organisationer, roller och strukturer, samt något olika sätt att arbeta på. Och jag tror verkligen på kraften i att lära av varandra, och att vi är starkare tillsammans. Jag är övertygad om att vi har grunden för en närmare integration i våra projekt och ett närmare samarbete framöver, något som jag också upplever att vi alla är mycket positiva till.”

Lokala partnerskapens roll inom humanitär teknik

En annan viktig aspekt som diskuterades var partnerskapens roll i humanitära projekt. Panelen tog upp frågor som:

”Vilken roll spelar samarbetet med lokala myndigheter, icke-statliga organisationer och företag i era projekt? Har ni stött på några oväntade framgångar eller svårigheter när ni har byggt upp dessa relationer?”

Ett återkommande tema var vikten av att samarbeta med lokala partner för att säkerställa hållbara och verkningsfulla projekt. De nordiska EWB-organisationerna bedriver ofta sitt arbete på distans och samarbetar nära med lokala partner för att genomföra projekten, vilket säkerställer kunskapsöverföring och långsiktig hållbarhet.

Att anpassa sig till krisen: EWB Danmarks arbete i Ukraina

Peter Horne Zartsdahl gav en inblick i hur EWB Danmark har anpassat sin strategi i Ukraina, med större fokus på direkt engagemang på plats än på programverksamhet på distans. När han redogjorde för deras strategi för återuppbyggnad av infrastrukturen påpekade han:

”Det viktigaste bidraget från vårt arbete – i Ukraina är situationen mycket annorlunda jämfört med när vi arbetar i till exempel Afrika söder om Sahara – ligger till största delen i att säkerställa hållbarhet i det lokala engagemanget genom att vara på plats. De flesta av de partner vi samarbetar med fungerar som mellanhänder, där lokala partner utför arbetet på plats, medan internationella icke-statliga organisationer och andra organisationer arbetar på distans. I Ukraina gör vi det annorlunda. Vi är på plats och följer utvecklingen där. Det är där vi tillför mervärde.”

En blick framåt: Ett stärkt nordiskt samarbete

Webbinariet lyfte fram fördelarna med ett ökat samarbete mellan de nordiska EWB-organisationerna, där man utnyttjar deras samlade kunskap och resurser för att öka effektiviteten i humanitära ingenjörsprojekt världen över.

När diskussionen avslutades stod det klart att det finns ett starkt stöd för att fördjupa partnerskapen och stärka det gränsöverskridande samarbetet, så att den nordiska expertisen även i fortsättningen kan bidra till en hållbar utveckling globalt.

Se webbinariet på begäran:
För er som missade sessionen kommer inspelningarna från detta och alla andra webbinarier som hölls under veckan att finnas tillgängliga på vår webbplats från och med nästa vecka. Håll utkik!

Insikter från tre FN-toppmöten: biologisk mångfald, klimat och mark

Axel Eriksson och Grzegorz. Foto: IISD ENB, Mike Muzurakis

Hösten 2024 arrangerade FN tre stora toppmöten som handlade om biologisk mångfald, klimatförändringar och ökenspridning. Dessa evenemang var avgörande för att driva den globala diskussionen om miljöutmaningar framåt. Axel Eriksson, ingenjörsstudent från Lund och förespråkare för miljörättvisa, delar med sig av sin rapport om resultaten från dessa viktiga möten.

En snabb översikt

COP-mötet om biologisk mångfald i Colombia handlade främst om hur FN:s plan för biologisk mångfald ska genomföras i praktiken. Man diskuterade mätning av framsteg, finansiering till utvecklingsländer och hur urfolkskunskap kan vägleda ett harmoniskt samliv med naturen. Klimatkonferensen i Azerbajdzjan fokuserade på att öka det ekonomiska stödet till utvecklingsländernas klimatåtgärder, medan konferensen om ökenspridning i Saudiarabien utforskade hur marginaliserade grupper bättre kan involveras i kampen mot markförstöring. Trots vissa framsteg sköts viktiga beslut upp, och ambitionerna om genomgripande avtal förverkligades inte fullt ut.

COP-konferensen om biologisk mångfald i Colombia

Detta toppmöte ägnades åt genomförandet av FN:s plan för biologisk mångfald. Bland de viktigaste diskussionerna ingick hur man ska mäta framsteg och fastställa omfattningen och typen av finansiering som de utvecklade länderna bör tillhandahålla utvecklingsländerna för bevarande- och återställningsinsatser. Den inhemska kunskapens roll var ett centralt tema, och man fattade beslut om att respektera och lära av de inhemska folkens sätt att leva i harmoni med naturen. Ett viktigt resultat var inrättandet av en fond för att säkerställa rättvis tillgång till och användning av genetiska resurser, såsom frön. Konferensen beslutade också att inrätta ett nytt organ med fokus på ursprungsbefolkningar. Många kritiska frågor sköts dock upp till februari 2025, vilket speglar komplexiteten i dessa förhandlingar.

Klimatkonferensen i Azerbajdzjan

Instagram-inlägg från Young Negotiators' Academy

Vid klimatkonferensen (COP) låg huvudfokus på finansieringen av klimatåtgärder. De utvecklade länderna bekräftade återigen sitt åtagande enligt Parisavtalet att tillhandahålla 100 miljarder dollar årligen till utvecklingsländerna under perioden 2020–2025. Ett viktigt resultat av mötet var överenskommelsen om att öka denna finansiering till 300 miljarder dollar per år från och med 2035. Framsteg gjordes också när det gäller att fastställa hur länderna ska mäta sina anpassningsinsatser. Det fanns dock ett betydande motstånd mot att nämna fossila bränslen i några beslut, vilket illustrerar den fortsatta spänningen kring omställningen bort från koldioxidintensiva energikällor.

COP-konferensen om ökenspridning i Saudiarabien

COP-mötet om ökenspridning var det största mötet som någonsin hållits inom ramen för FN:s konvention om bekämpning av ökenspridning. Ett av de viktigaste resultaten var en starkare betoning på att involvera ursprungsbefolkningar, det civila samhället, ungdomar och andra grupper som både drabbas hårt av markförstöring och är avgörande för att hantera denna kris. Finansiella åtaganden gjordes från utvecklade till utvecklingsländer, men dessa var fortfarande betydligt mindre i omfattning jämfört med klimatkonventionen. Även om förväntningarna var höga på ett nytt ramverk eller protokoll inom ramen för denna konvention nåddes ingen överenskommelse, även om grunden för framtida förhandlingar lades.

Nästa steg och kommande evenemang

Viktiga uppföljningsmöten är redan planerade för att fortsätta dessa diskussioner. Konventionen om biologisk mångfald kommer att hålla ett extra möte i Rom i februari 2025 för att ta itu med olösta frågor. Nästa klimatkonferens (COP) kommer att äga rum i Brasilien hösten 2025, med fokus på ländernas uppdaterade planer för att uppnå målen i Parisavtalet. Samtidigt kommer konventionen om ökenspridning att hålla ett mindre möte nästa höst, och nästa stora toppmöte är planerat till 2026 i Mongoliet.

Om Axel Eriksson

Porträttfoto från COP29, foto: Jervon Sands

Axel Eriksson är ingenjörsstudent vid Lunds universitet och en engagerad förespråkare för miljörättvisa. Även om han inte representerade ” Ingenjörer utan gränser ” (Ingenjörer utan gränser) vid dessa evenemang är han medlem i organisationens lokala studentgrupp i Lund. Axels engagemang för globala miljöfrågor och hans stora intresse för rättvisa lyser igenom i hans reflektioner, som ger värdefulla insikter om dessa viktiga FN-toppmöten.

Vi är tacksamma mot Axel för att han delat med sig av sina erfarenheter och för att han fört resultaten av dessa globala diskussioner närmare vår gemenskap.

Axels tal vid EU-mötet under COP28 samt Axel och Grzegorz; Foto: IISD ENB, Mike Muzurakis

Axel Eriksson, porträttfoto från COP29, foto: Jervon Sands

YouTube-sändning av Green Growth Africa

Instagram-inlägg från Youth Negotiators Academy

För bildkällor, se respektive bild

Ingenjörer utan gränser Välkomnar Beijer Electronics som ny samarbetspartner

Kristine Lindberg, VD, Beijer Electronics

Vi är glada att kunna meddela vårt samarbete med Beijer Electronics, ett företag som är känt för sin expertis inom industriell automatisering och digitalisering. Detta samarbete speglar ett gemensamt engagemang för att främja hållbarhet och inkludering, vilket ligger i linje med Ingenjörer utan gränser:s uppdrag att ta itu med globala utmaningar och skapa bestående förändring.

”Det är en ära för oss att samarbeta med Ingenjörer utan gränser, en organisation som delar våra värderingar och vårt engagemang för hållbarhet, mångfald och att stärka kvinnor genom utbildning och kompetensutveckling. Deras engagemang för att ta itu med globala utmaningar genom teknik stämmer väl överens med vårt uppdrag att driva på hållbarhet och främja meningsfull förändring. Tillsammans strävar vi efter att skapa lösningar som stärker samhällen och inspirerar till framsteg!” – säger Kristine Lindberg, VD för Beijer Electronics.

Ett gemensamt engagemang för hållbarhet

På Ingenjörer utan gränser värdesätter vi samarbeten med organisationer som har innovation och hållbarhet som grundläggande principer. Beijer Electronics engagemang för dessa värden kompletterar vårt arbete för att främja en mer hållbar och rättvis framtid.

”Vi är mycket glada över att välkomna Beijer Electronics som stödjande partner”, säger Caroline Edelstam, generalsekreterare för Ingenjörer utan gränser. ”Deras engagemang för hållbara metoder och deras samstämmighet med vårt uppdrag stärker våra insatser för att driva på en positiv förändring.”

Framåtblick

Detta samarbete utgör ett viktigt steg i uppbyggnaden av ett nätverk av organisationer som arbetar för att skapa en bättre framtid. Genom att stödja Ingenjörer utan gränser:s uppdrag bidrar Beijer Electronics till att stärka vår förmåga att främja hållbara lösningar och stärka lokalsamhällen.

Beijer Electronics

Beijer Electronics, grundat 1981 med huvudkontor i Malmö, Sverige, är en global innovatör som förenar människor och teknik för att optimera affärskritiska processer. Företaget är verksamt i Europa, Asien och Amerika och tillhandahåller lösningar inom operatörskommunikation, automatisering och digitalisering. Företagets tillväxtstrategi lägger tonvikt på lokal närvaro genom egna kontor och noggrant utvalda återförsäljare som tillför mervärde, vilket säkerställer ett starkt kundstöd över hela världen. För mer information, besök deras webbplats här.